Därför är det fel att jaga

Ett starkt argument för jakt i nutid av de som vill stärka och hylla den är att ”människan har jagat i alla tider”, och bara därför ska den få fortsätta utan några större begränsningar eller inblickar. 

Låt oss andra just därför ställa oss frågan: Räcker det med att människan gjort något under en lång tid för att det därför ska garantera att det är bra? Spelar det ingen roll hur, eller varför det görs? Många jägare idag berättar lyriskt om känslan av att stå på pass (vänta på en plats att det ska komma ett djur som de kan/ska skjuta). 

De beskriver känslan av att stå där med geväret på axeln och känna historiens vingslag mot sig, som de uråldriga jägare de är… Men är det verkligen historiens vingslag de hör? Nej, det jägare i nutid hör är snarare teknologins surr; mobiltelefoner, värmesikten, mörkersikten, hundpelj, drönare, gps och jaktradios är bara några exempel på dagens hjälpmedel som jägare använder sig av. 

För ungefär 9500 till 4000 år före vår tidräkning inföll sig jägarstenåldern i Sverige. Under den första tiden jagade människan med skärpade pinnar. Senare användes pilar, bågar och spjut tippade med flinta eller ben. Under ungefär samma tid tämjdes de första vargarna för att vakta och hjälpa till vid jakt, vargen var faktiskt det första djur som människan tämjde. 

Så vi kan ju lätt konstatera att förutsättningarna för människans jakt ändrats radikalt för jägarna under tidens lopp. Jakt med lös hund är sedan 2020 med på listan av immateriella kulturarv i Sverige. 

Detta bl.a. med motiveringen att jakt med hund har gamla anor i Sverige som drevs av Jägareförbundet och Svenska Kennelklubben. 

Ett immateriellt kulturarv är något som inte går att ta på, utan något som överförs mellan människor. Det kan vara kunskaper, erfarenheter och traditioner. Britt Marie Dornell tidigare ordf. i SKK:s jakthundskommitté sa då: 

”Det är en styrka att löshundsjakten nu finns med på listan över kulturarv den dagen den jaktformen börjar ifrågasättas”. 

Idag har jägarna jakthundar som är framavlade på specifika jaktformer, som sen specialtränats, skarpt tränade för det vilt som ska jagas. Tex plotthundar för jakt på rovdjur avlade och tränade för att vara orädda, viltskarpa med stort självförtroende och som jägarna själva beskriver de: fruktansvärt uthålligs (med risk för att bli jakttokiga) … 

Förra hösten så stötte en ryttare i Sverige på en jägare som uppgav att jakthunden snart skulle släppas. Ryttaren bestämde sig då för att rida hemåt, men på vägen stötte ekipaget på den lösa hunden som då gav sig på hästen och bet den i hasorna. 

Hästen svarade med att sparka mot hunden då ramlar ryttaren av hästen och försökte slå hunden med sitt ridspö för att värja hästen från den attackerade hunden. I stället blev hunden även aggressiv mot ryttaren, hästen skenar då i väg med hunden i hasorna. 

Både häst och ryttare fick fysiska skador och hästen har nu ett år efter men efter händelsen. När ryttaren frågade jägaren precis efter händelsen förra året vad syftet med att släppa hunden varit så fick hon till svar ”vi tränar”. 

Björnar som jagas av jakthundar har i forskningsresultat visat såväl beteendemässiga som fysiologiska förändringar vilket tyder på att björnar som kommer undan och inte skjuts blir rejält stressade av att ”bara” jagas av jakthundar. T.ex. går björnhonorna år längre med sina ungar, då honor med ungar inte får skjutas. 

Men det leder också till att ett fridlyst djur i vårt land inte förökar sig lika ofta som de biologiskt kan och borde för dess överlevnad. Historien kan påvisa flertalet kulturarv som inte passar in nutidens värderingar, som t.ex. barnäktenskap, tystnads kulturer i kriminella sammanhang och kvinnlig rösträtt. 

Vi måste väl vara så sofistikerade i dagens upplysta samhälle att kunna särskilja bra och dåliga kulturer? Vad som bör bevaras och inte? Och framför allt ge utrymme för att kritisera, diskutera och felaktigheter vi ser däri. 

Även om det handlar om jakt? 

Djurvän