Dags att tänka om när det gäller Nollvisionen!

Man brukar säga att ibland blir ”det bästa till det godas fiende”. Nollvisionen har varit en bra slogan som hjälpt Sverige under en längre tid att minska trafikolyckorna. Idag har Sverige de absolut lägsta dödstalen per fordonskilometer i världen.

Förmodligen har vi nått en nivå som är möjlig att nå för en så omfattande verksamhet som all biltrafik genererar i vårt land. Skulle vi verkligen komma ner till noll, får vi nog återgå till hästtrafik i stället för biltrafik. 

Under senare år har vi som bor i delar av landet, vars vägar är underfinansierade sedan flera år, upptäckt att Trafikverket gömmer sig bakom ”nollvisionen”, när de saknar förmåga att erbjuda oss tillräckligt trafiksäkra vägar. Deras enda idé om att begränsa olyckorna skall lösas genom att vi som bor i mindre prioriterade delar av landet skall köra långsammare. Det finns varken statistik eller andra belägg för att dödsolyckorna verkligen kommer att minska bara för att man sänker hastigheten till 80 i stället för 90.

Det är ett helt teoretiskt resonemang, som bygger på att frontalkollisioner enbart sker med två speciella fordonstyper, nämligen två st moderna krocksäkra fordon, som väger ungefär lika mycket. Alla andra typer av olyckor bortser man helt ifrån. Eftersom vi vet att den allra vanligaste olyckstypen är singelolyckor frågar man sig, varför är det inte den olyckstypen som studeras? Är det kanske så att ju långsammare vi kör, desto mer okoncentrerade förare får vi? Förare som i stället för att ha full koncentration på sin körning pratar i mobiltelefon, grejar med GPS:en eller sin musikanläggning? 

Eftersom Trafikverket synes ha fastnat i ett enkelspår, som definitivt inte gagnar utvecklingen i vårt län och andra Norrlandslän, måste det finnas politiker, som har modet att säga sanningen: Nollvisionen i sin nuvarande skepnad har spelat ut sin roll. Trafikverket måste hitta verkliga åtgärder för att hålla olycksnivån låg. Och inte minst måste Trafikverket ha både modet och förmågan att förändra prioriteringen av våra väg- och järnvägsanslag. Det duger inte att planera för hundratals miljarder för att erbjuda en klick människor i södra Sverige att åka tåg i 300 km/tim, när alla vi andra som överhuvudtaget aldrig får anledning att åka med dessa tåg, inte ens får köra i 90 eller 100 km/tim på våra glest trafikerade vägar. 

Sten Bredberg 

Dela på facebook
Dela på twitter
Dela på email
Dela på print
  • Annonser