Halt och djävligt

En skitvinter

Nu är det vinter och skidan den slinter.

Nja!

Skidan är väl det minsta som sluntit den här vintern.

Själv har jag lagt mig raklång några gånger när allt fäste bara försvunnit och får väl bara tacka kroppshullet för att fallet blev mjukt.

I skrivande stund är det igen plusgrader, regn och snorhalt.

En trist vinter minst sagt.

Isvägarna lyser bara med sin frånvaro.

I helgen sparkade jag och det var inga problem.

På en plogad skogsbilväg nära mig var förhållandena perfekta.

Blåis täckt med ett tunt lager snö.

Skridskoföret måste väl ha övertrumfat skidföret hela den här säsongen?

Min sibiriska sälpäls har jag inte haft användning för en enda gång i vinter.

Den kräver minst 15 minusgrader för att man inte ska svimma i den.

Gäller för övrigt också mina sälskinnsstövlar.

Dom kräver också minusgrader för att kunna användas.

Den globala uppvärmningen verkar redan ha kommit för att stanna!

Postnord verkar för övrigt ha i intecknat uppvärmningen i förskott.

Inköpet av 500 bilar vars bromsar inte klarar kyla är nog ett tecken på det.

Kommer för övrigt ihåg tidigare misslyckade fordonsaffärer gjorda av statliga företag.

För över 30 år sedan bytte SJ ut sina gamla svensktillverkade rälsbussar mot nya italienska.

Jag minns fortfarande hur jag skulle åka från Ulriksfors till Östersund vintern 1986.

Det var minus 42 grader. När rälsbussen rullade in på stationen i Ulriksfors hade alla dörrar utom en frusit igen. Den dörren låg för säkerhets skull på baksidan från perrongen.

Vi glada passagerare fick alltså hoppa ned på spåret och pulsa i snön runt rälsbussen för att sedan kravla oss upp på baksidan.

Har dessutom för mig att man sedan hade stora problem stänga den enda öppningsbara dörren.

Inne i det italienska tågundret höll sig temperaturen på sex grader. Plus alltså!

Det var bättre förr.

Inte för att det var bättre men det var förr!

RALPH RENTZSCH

Denna ledare och många artiklar kan du läsa i senaste e-tidningen! (Obs, kräver inlogg)