Adina och Nelly har energi till en bordtennismatch mellan allt arbete.
Adina och Nelly har energi till en bordtennismatch mellan allt arbete.

Familjerna Amling och Meyer från Tyskland har startat nya liv i Borgvattnet

BORGVATTNET (JT). Ett av byns gamla hemman, där det har bedrivits gästgiveri, varit Sparbanksfilial och senast gethållning med tillhörande framgångsrikt mejeri, har stått öde i ett tiotal år. Men nu är det annat ljud i skällan. Sedan juni finns familjefäderna Marcel Meyer och Andreas Amling på plats, och nu även deras familjer, samt ytterligare förstärkning i form av den 5 personer starka familjen Kauk.

Publicerad Senast uppdaterad

Flyttstädning verkar ha varit ett tämligen obekant begrepp för den tidigare ägaren, så många arbetstimmar ägnas nu åt att plocka ur byggnaderna och frakta delar av det gamla bohaget till kommunens återvinningscentral. Först därefter har man utrymme att börja riva fuktskadade och allmänt ofräscha byggnadsdelar som innerväggar och tak. När JT:s utsände besöker gården är man 12 personer som river, sorterar och bär, och det visar sig att det precis är dags för mat.

Även undertecknad bjuds att delta i måltiden, som består av den traditionella östtyska rätten Königsklopse. Den påminner om kokta köttbullar, serverade i en sås smaksatt med kapris och citron, och med kokt potatis därtill. Allt medskickat av en omtänksam farmor, som ville att hennes nära och kära skulle få något välbekant att äta uppe i högan nord. Vid bordet berättar Marcel om sitt ursprung och sitt intresse för Sverige.

– Jag är uppväxt i det gamla DDR, men har bott i delstaten Thuringen i Tyskland. Jag är snickare, och har jobbat som lastbilschaufför, men tillbringade stora delar av ungdomsåren på jordbruk, då både farfar och farbror var bönder. Hoppas verkligen det går smidigt att få personnummer, för jag kommer att bo här från och med nu, medan min fru Verena, som är förskollärare, och min dotter Adina, flyttar hit senare, troligen nästa år. Vi kommer att ha får och kanske andra husdjur, men kommer förstås också att behöva arbeta utanför gården. År 2015 var jag till Sverige första gången, och kände mig direkt som hemma. Med naturen, med vädret och med människorna. Därefter har vi varit till Sverige minst 3 gånger per år, och jag har lärt mig svenska helt själv, genom att läsa böcker och tidningar och lyssna på radio. Det har varit en strategi, eftersom jag visste redan vid första Sverigebesöket att jag skulle flytta hit förr eller senare. Och det blev nu, när vi har funnit vår plats på jorden, förklarar Marcel.

Från vänster: Marcel, Adina och Verena Meyer. Evelyne, Ylva och Andreas Amling, samt Marleen Köllmer. Konstantin, Donata, Nelly och Mathias Kauk, samt i förgrunden deras son Camillo.
Från vänster: Marcel, Adina och Verena Meyer. Evelyne, Ylva och Andreas Amling, samt Marleen Köllmer. Konstantin, Donata, Nelly och Mathias Kauk, samt i förgrunden deras son Camillo.

En viktig aktör i den här processen har varit Bengt Elfsberg i grannbyn Fullsjön, som var skogsarbetare i dåvarande DDR under 80-talet. Vid hemflytten till Sverige sålde han sitt hus i Hessen till den unge Andreas Amling, och de har sedan hållit kontakten. I april i år var Marcel, Andreas, och hans dotter Ylva på besök hos Bengt, och undrade då om det fanns någon gård till salu i trakten. Bengt fick via telefon tag på dåvarande ägaren till den här gården, de lånade nyckeln och tittade, samt besökte under hemfärden till Tyskland ägaren, som nu bor i Mälardalen. De kom överens, och en ny era tar sin början, såväl för de två familjerna, som för Borgvattenbygden. Andreas, den andre familjefadern, har inte nått lika långt som Marcel med svenskstudierna, men berättar på en svenska som är lite uppblandad med tyska och engelska.

-Min mamma gifte sig med en svensk skogsentreprenör, som hade körningar i Tyskland, och de flyttade sedan till Sverige, och bor nu på det medeltida godset Torpa Stenhus i Boråstrakten. På 1500-talet bodde Gustav Wasas svärfar där, hans dotter Katarina Stenbock blev Gustav Wasas tredje och sista gemål. Jag och min familj har varit dit och hälsat på varje år sedan 1990. Numera är min halvbror skogsmaskinsentreprenör, och även jag har sysslat en hel del med skogsarbete. På senare år har jag arbetat med att renovera spektakulära bilar, samt varit lastbilschaufför och bil- och däcktestare. Det var i den branschen jag och Marcel lärde känna varandra. Förutom att jag behöver köra hit 2 eller 3 flyttlass till, så kommer jag, min fru Evelyne, som har arbetat inom ett saltutvinningsföretag, och vår tonårsdotter Ylva att bo här nu. Hon kommer att få gå introduktionsår, troligen via Jämtlands Gymnasium i Bispgården, för att bli behörig att söka in på ett ordinärt gymnasieprogram. Just nu är också Evelynes guddotter Marleen Köllmer här, som är en nära kompis till Ylva. Vår äldre dotter, Nastassja, bor för närvarande i Sydkorea, men där är det för varmt för oss, dit vill vi inte åka, skrattar Andreas.

Ylva och Evelyne firar premiärbrasan i nya vedspisen, och Marleen skurar skafferiet.
Ylva och Evelyne firar premiärbrasan i nya vedspisen, och Marleen skurar skafferiet.

Apropå flera flyttlass, så får de nu magasinera sina ägodelar på andra ställen i byn medan de gör sin gård beboelig, vilket även det visar att det handlar om tåliga människor med stor energi och tålamod, och som nu står i begrepp att förverkliga sina drömmar. Det finns en tydlig strömning i samhället att människor letar sig till landsbygden, och en del av dessa är kanske alltför romantiska och tror sig kunna leva på kärlek och fågelsång, men Andreas förklarar deras beslut så här:

-Vi är inte naiva, vi förstår att det krävs mycket arbete och hårt arbete, men det är tråkigt att ligga på soffan. Nu satsar vi allt här. Och vi känner oss så välkomna, alla som vi träffat i byn tycker att det är roligt att vi har köpt gården, avslutar Andreas.

Marcel i den vattenskadade ladugården.
Marcel i den vattenskadade ladugården.
Powered by Labrador CMS