Eva Bredberg som har skrivit boken, här framför hyveln som gjorde sågverket unikt.
Eva Bredberg som har skrivit boken, här framför hyveln som gjorde sågverket unikt.

Boksläpp och kruskalas i Vålbacken lockade många besökare

VÅLBACKEN (JT) Kruskalas är populärt i Jämtland, när Vålbackens Hembygdsförening anordnade detta i samband med lanseringen av "På Såga" var uppslutningen extra stor. Ett 100-tal besökare lockades till hembygdsgården i det vackra höstvädret.

Publicerad

Besökare kom både gåendes och i bil till hembygdsgården för att njuta av allt bakat, antingen sittandes inne i det stora huset eller ute för att riktigt kunna njuta av utsikten över brunfloviken. Gården ägdes tidigare av IOGT-NTO i många år men när föreningens aktiviteter minskade fick Vålbacken Hembygdsförening överta. Idag är det många aktiviteter i huset då föreningen är mycket aktiv med bl a skördefester, loppmarknader och skidtävlingar. Det berättar Eva Bredberg som även skrivit boken om Vålbackens Sågverksförening.

– Det är många barnfamiljer i byn numer, det är ju nära till Östersund om man vill bo på landet, Dessa vill gärna ha lokala aktiviteter.

Vi promenerar till Vålbackens Såg som ligger ovanför hembygdsgården. På vägen finns en frågepromenad uppsatt för intresserade. Eva pekar på Vålbacksån som porlar och berättar att här tvättade kvinnorna sina kläder förr, innan tvättmaskinens intåg i våra liv.

– Tyvärr är ju kvinnohistorien svår att dokumentera då de inte finns med i gamla dokument på samma sätt, i dagböcker, protokoll och kassaböcker.

Det gamla sågverket ligger långt upp på höjden. Tyvärr har vissa byggnader redan rasat. Eva visar där det t ex har funnits ett stall. Bönder kom med hästar dragandes timret från byar runt om såsom Marieby och Grytan så ett stall behövdes.

Vid "invigningen" av sågen var det självklart ingen band som klipptes utan en bräda som sågades.
Vid "invigningen" av sågen var det självklart ingen band som klipptes utan en bräda som sågades.

Wålbackens Sågverksförening startades 1897 och såghuset byggdes året därpå. Det unika med detta sågverk är att det även hade en hyvel tidigt. Sågverket drevs med hjälp av turbin och vattenkraft.

1901 ställdes föreningen om till en ekonomisk förening, utan personligt ansvar och 20 lottbrev såldes till gårdarna i bygden. Det var de som innehade ett lottbrev som till exempel hade rösträtt på föreningens stämmor.

– Såglotten blev en viktig ägodel på gårdarna och noterades speciellt om det fanns vid t ex försäljning. Lotten kunde ärvas, skänkas eller säljas men oftast har den gått i arv.

Så hur kom det sig då att Eva påbörjade denna bok 2016. Eva som bor i Huddinge men har sin föräldragård i byn och därför är uppe i Jämtland mycket hon kan.

– Kan man dra ihop minst 10 lottbrev, dvs en majoritet, kan man bilda en styrelse och fatta beslut. Göran Jönsson som då var den mest aktive, fjärde generations sågare, ville att vi skulle försöka dra ihop föreningen igen genom att ta reda på vilka som ägde såglotterna idag. Orsaken är att vi måste renovera sågen. Han pratade med min syster som är väldigt driftig som sa att "det kan Eva göra". Jag tycker det är roligt med historia, att gräva i gamla arkiv så självklart sa jag ja, hur svårt kan det vara? Det sista säger Eva med ett skratt.

Eva berättar passionerat om alla vägar hennes sökande har tagit henne, ett enormt arbete, hon har grävt i kyrkoböcker, hittat kassaböcker, protokoll med mera och på detta sätt hittat 8 såglotter. Målet är alltså inte riktigt nått än därför har en vänförening startats så länge. På detta sätt har viss renovering kunnat påbörjats men mycket är kvar.

Boken innehåller förutom Sågverkets historia även annan historia om Vålbacken och många gamla foton.

Eva berättar för fikande besökare om vad som händer under dagen och lite historia om sågen.
Eva berättar för fikande besökare om vad som händer under dagen och lite historia om sågen.

Powered by Labrador CMS