Mitt i all chock var Daniel väldigt glad över att ha fällt sin första björn. Det blev några snabba bilder innan det bär av till sjukvården. Foto: Daniel Blomqvist
Mitt i all chock var Daniel väldigt glad över att ha fällt sin första björn. Det blev några snabba bilder innan det bär av till sjukvården. Foto: Daniel Blomqvist

Björnen attackerade innan den dog på Daniels rygg – “hade änglavakt”

STRÖMSUND (JT) Daniel Blomqvist, 23 år, blev attackerad av en björnhona på 190 kg i fredags. För två år sen blev en annan jägare attackerad av en björn i samma jaktområde. Jaktledaren för viltvårdsområdet då och nu var Daniels pappa som menar att sonen hade änglavakt.

Publicerad Senast uppdaterad

Innan årets björnjakt har pågått en hel vecka hade två jägare attackerats av björnar i Strömsund. Den ena var en gästjägare från Norge som jagade i Ringvattnets viltvårdsområde, och som vid det tillfället inte hade sitt vapen på sig. I fredags sköt Daniel Blomqvist, 23 år, sin allra första björn i Nyflohöjden, inte långt från Ringvattnet.

Daniel är andra jägaren på två år, den första jagade småvilt sent på hösten 2019, som blir attackerad av en björn i Bredgård/Västbygdens viltvårdsområde. Björnen gick till attack när Daniel sköt, han fick sig några rejäla bett på rygg, armar och i foten innan björnhonan tog sitt sista andetag och sjönk ner på Daniels rygg.

– Det var lite väl spännande, säger Daniel som haft några dagar på sig att smälta händelsen.

Jaktlaget hade varit ute varje dag sen första jaktdagen, med undantag för en väldigt regnig onsdag. På fredagen markerade en jaktkamrats två plotthundar färska björnspår. Inte långt efter att hundarna hade släppts hittade de björnen och jakten var i full gång. Daniel satt på en väg och höll koll på pejlen.

– Jag ser att hundarna är på väg rakt emot mig, jag hör att skallen kommer närmare och närmare. Till slut hör jag att en kvist går sönder lite längre ner och jag hör ett flåsande ljud, jag visste att det var björnen, men jag kunde inte se henne, berättar Daniel.

När Daniel till slut får syn på björnen är den i skogskanten, uppskattningsvis 15 meter bort.

– Jag inser att, oj, hon kommer komma rakt på mig, jag kommer få henne i knät, säger Daniel som då började backa. Han fortsätter:

– Men björnar rör sig ganska fort, så jag hann inte backa mer än sex, sju meter innan björnen var på vägen. Hon kom med perfekt bredsida.

Daniel sköt ett bra skott i bogen och lungorna, han tror att det var det dödande skottet redan då. Men björnhonan vänder sig om och börjar springa mot Daniel som fortsätter att backa och skjuter tre skott till. Ett av skotten är ännu ett lungskott.

– Jag tänkte: “Varför lägger du dig inte ner? Lägg dig ner nu då”, berättar Daniel och fortsätter:

– Jag fortsätter backa och far med björnen ner i diket.

Daniel hamnar på mage och känner att björnen börjar bita honom i foten, armarna och ryggen.

– Jag tänkte: “Är det här det sista man ser?”

Plötsligt kommer han att tänka på jaktradion och att han har mikrofonen i bröstfickan.

– Det är så många tankar på så kort tid, men man försöker hålla huvudet i styr på något vis, så på något vänster lyckades jag komma åt mikrofonen. Först skrek jag bara rätt ut, men sen skrek jag att jag behövde hjälp. Jag har fått höra i efterhand att det lät som det sista dödsropet. Sen ligger jag bara där och känner att betten blir lösare och lösare. Till slut dog hon på min rygg helt enkelt, berättar Daniel.

Daniel blev ordentligt biten innan björnhonan dog på hans rygg. Jaktkamraterna som hörde hans rop på hjälp på jaktradion sa att det lät som det sista dödsropet.
Daniel blev ordentligt biten innan björnhonan dog på hans rygg. Jaktkamraterna som hörde hans rop på hjälp på jaktradion sa att det lät som det sista dödsropet.

Men det var inte förrän hundarna kom och började lugga björnen som Daniel vågade chansa och krypa ut från under björnen. Sen kom jaktkamraterna och såg vad som hade hänt.

– Jag hade börjat klä av mig för att se hur pass illa det hade tagit. Så det blev några snabba bilder, för mitt upp i allt var jag ändå glad över att jag hade fällt min första björn.

Daniel åkte till Strömsunds hälsocentral och därifrån till Östersunds sjukhus, medan jaktkamraterna åkte med björnen till Länsstyrelsens besiktningsstation där totalvikten visade sig vara 190 kg.

– Jag kände aldrig att hon vägde så mycket, jag kände ingen smärta heller förrän jag kom till hälsocentralen på grund av allt adrenalin. Men då hade jag jätteont i foten, berättar Daniel som har fått komma hem från sjukhuset där han fick en stelkrampsspruta och antibiotika.

Jaktledaren och Daniels pappa Michael Blomqvist menar att det är större risk för björnattacker när björnstammen är så stor i området kring Strömsund. Han hade gärna sett att tilldelningen i kärnområdet var större. Foto: Daniel Blomqvist
Jaktledaren och Daniels pappa Michael Blomqvist menar att det är större risk för björnattacker när björnstammen är så stor i området kring Strömsund. Han hade gärna sett att tilldelningen i kärnområdet var större. Foto: Daniel Blomqvist

– Nu efteråt har det kommit tankar på vad som hade kunnat hända om jag hade hamnat på rygg i stället för på magen, om skotten hade träffat sämre, eller om björnen hade bitit 30 centimeter längre upp. Då hade jag kanske inte kunnat prata med dig idag, menar Daniel.

Han tycker att det bara blir värre av att gräva ner sig i det som hänt. Han som är uppvuxen i Strömsund i en friluftsfamilj som älskar jakt och fiske vill gå ut i skogen igen så snart han kan. Han har följt med sin pappa och jaktledare Michael Blomqvist, på jakt sen ung ålder.

– Jag vet vad jag ger mig in på och jag har stor respekt för björnar, säger Daniel.

Det var Michael som var jaktledare både den gången för två år sen då jaktkamraten blev attackerad och i fredags när sonen råkade illa ut.

– Daniel hade änglavakt. Sen att det var två riktigt bra skott räddade honom också, för annars hade det aldrig gått, säger Michael.

Han sticker inte under stolen med att björnjakten innebär risker för jägare.

– Det är en väldigt riskabel jaktform, det är alla medvetna om, det är ju vilda djur. Det är därför Daniel hade övningsskjutitbjörnpasset, det är ju ett praktiskt skytte för att träna inför björnjakten. Ett påskjutet djur innebär en risk även om man skjuter bra skott, djuret dör inte alltid ögonblickligen. Det är samma sak om man jagar älg, de kan också gå till anfall. Djuren gör ju allt för att värja sig, berättar Michael och tillägger att det viktigaste för att lyckas med björnjakt är att ha duktiga hundar.

Michael Blomqvist, jaktledare och Daniels pappa, berättar att man på länsstyrelsens besiktningsstation aldrig hade sett en så stor björnhona förut, 190 kg var totalvikten. Michael berättar att hon inte hade några ungar, men att det såg ut som att hon hade ätit upp sig för att kunna få ungar. Foto: Daniel Blomqvist
Michael Blomqvist, jaktledare och Daniels pappa, berättar att man på länsstyrelsens besiktningsstation aldrig hade sett en så stor björnhona förut, 190 kg var totalvikten. Michael berättar att hon inte hade några ungar, men att det såg ut som att hon hade ätit upp sig för att kunna få ungar. Foto: Daniel Blomqvist

– Vi har ett väldigt gott och bra samarbete med grannlaget som vi jagar tillsammans med, plus att vi har hundförare som kommer och gästar oss och varit oss trogna i flera år, säger Michael.

Han tycker att det största bekymret är att det finns för mycket björn i just området kring Vattudalen.

– Nu har vi ju ökad tilldelning, men det skulle behöva skjutas ännu mer. Just här i Strömsund är det ett reproduktionsområde, så det är väldigt mycket björn här. På bara åtta dagar uppnådde vi hela tilldelningen. Vi har alldeles för mycket björn i markerna, då ökar riskerna för att sådana här incidenter ska inträffa, menar Michael.

Daniel har fått berätta sin numer legendariska björnhistoria många gånger vid det här laget.

– Just nu känner jag att det har blivit väldigt mycket, så det ska bli skönt när det lugnar ner sig. Då får man se hur man bearbetar det då, om chocken kommer efteråt.

Han har, just tack vare att historien blivit så vida spridd, bestämt sig för vad han ska göra med sin första björn:

– Hon får en plats på väggen – om hon får plats.

Daniel plåstrades om på Östersunds sjukhus efter björnattacken. Honan vägde 190 kg och var den första björn som Daniel, som har jagat i sju år, har fällt. Foto: Daniel Blomqvist
Daniel plåstrades om på Östersunds sjukhus efter björnattacken. Honan vägde 190 kg och var den första björn som Daniel, som har jagat i sju år, har fällt. Foto: Daniel Blomqvist

Powered by Labrador CMS