Beskatta inkomster från skogen där skogen finns!

Sverige är ett land rikt på naturresurser, men sedan århundraden tillbaka ser centralmakten de bygder och kommuner där resurserna finns som ett förråd av billiga råvaror. Ett närmast kolonialt synsätt. 

Så kan det inte fortsätta om vi ska ta hela landet i bruk och ge likvärdiga förutsättningar för utveckling. Sedan länge är vi många, inte minst inom centerrörelsen, som arbetar för att en rättmätig del av värdena från vattenkraft och vindkraft ska stanna i de kommuner och regioner där värdena skapas. 

Sverige är unikt genom att inte ens fastighetsskatten stannar där fastigheterna finns utan skickas till staten. 

I alla jämförbara länder, som våra grannar Norge och Finland, är det självklart att de bygder som släppt till sina forsar för vattenkraft och/eller landområden för vindkraft ska få behålla en del av värdena som levereras därifrån. Att arbeta för en rättvis fördelning är ett tålamodsprövande arbete, men man får aldrig ge upp.

 Här vill jag lyfta en annan viktig fråga, inte minst för Jämtlands län. Inkomster från skog bör beskattas där skogen finns och inte där ägaren är skriven! Idag ägs hela 32 procent av skogsmarken i vårt län på distans av utbor, ägare som är skrivna utanför länet. Min företrädare som centerledamot i riksdagen Erik Arthur Egervärn motionerade redan 2001 (motion 2001/02:Sk351) om att inkomster från skogs- och jordbruksfastigheter ska beskattas i den kommun där fastigheten är belägen. 

”Det är lätt att inse vad det rättmätiga tillskottet från 100 000 utbors avverkningar och övriga fastighetsinkomster skulle betyda för den lokala ekonomin i skogskommunerna”, konstaterade Erik Arthur. Jag följde själv upp med flera liknande motioner (exempelvis motion 2003/04:Sk282). 

I denna motion konstaterade jag att de stora rikedomar som naturresurserna i norra Sverige genererar hamnar i hög utsträckning någon helt annanstans – och det gäller även skogen. ”I flera av länets kommuner (Jämtland) ägs ungefär hälften av skogen av utbor – och inkomsterna från dessa fastigheter beskattas ofta i kommuner som Stockholm, Göteborg och Uppsala. 

Det handlar i praktiken om överföring av stora summor från glesbygdskommunerna i norr till storstadsområden i södra Sverige”, skrev jag i motionen. 

Man kan tycka att det bästa vore om ägarna bodde på sina fastigheter, men sådan är inte verkligheten. Många ägare har ärvt eller köpt sin fastighet, men väljer att bo någon annanstans. 

Jag tror däremot inte att utboägarna har något emot att inkomsterna från fastigheterna beskattas i den kommun de finns och inte där han eller hon råkar bo. Utboägandet innebär alltså att stora summor varje år överförs från skogskommuner med svag ekonomi till rikare kommuner söderut. 

Så kan det inte fortsätta om vi vill att hela landet ska leva och utvecklas på likvärdiga villkor. Jag vill därför åter väcka denna rättvisefråga; ta fram ett system som innebär att inkomster från skogen beskattas där skogen finns och inte där ägaren råkar vara skriven! 

Håkan Larsson Centerpartist på Rödön