Åre kommun, den feta katten

”Den feta katten behöver inte jaga möss, därför lyfter den inte en tass.”

Åre kommun intar en särställning av kommuner i Norrlands inland med förutsättningar som borde göra andra kommuner gröna av avund. Liksom andra kommuner har Åre haft den heliga tillväxten som prioriterat mål men i vilken annan norrlandskommun av den här storleken står investerare på kö för att investera i fastigheter, förtag you name it.

Efter att ha följt kommunens utveckling i stort sett i ett helt yrkesliv både som anställd, som intresserad läns-/regionbo, som konsult och som anställd vid det kommunala bostadsbolaget landar jag tyvärr i denna rubrik. För vad har Åre kommun gjort av sina förutsättningar? Frågan har sitt berättigande även för oss som inte bor i Åre kommun eftersom just Åre kommun med sin starka besöksnäring utgör en viktig motor för länet/regionen, en hjälpmotor i vart fall

En grundläggande förutsättning för tillväxt är att den grundläggande infrastrukturen fungerar med bostäder, kommunala verksamhetslokaler, mark/lokaler för annan verksamhet samt naturligtvis att de kommunala kärnverksamheterna fungerar eller helst är på topp. Kommunens roll som möjliggörare för andras investeringar år oerhört viktig för tillväxt.

Dagsläget i Åre kommun:

  • kommunen har slagit till nödbromsen för i princips alla exploateringar och allt arbete med detaljplaner har tvärnitat. Detta på grund av att kapaciteten för Åredalens VA-anläggningar har slagit i taket eller misstänks ha slagit i taken för ingen vet med bestämdhet.

  • Det går inte att få en anslutningspunkt upprättad på grund av brist på teknisk personal.

  • Årehus har ca 2 500 sökande i kön till sina ca 400 lägenheter

  • En ”vanlig” detaljplan tar flera år att ta fram överklagningstider oaktade och kostar miljonbelopp vilket gör att många för enskilda kommuninnevånare angelägna byggprojekt aldrig kan komma fram.

  • Åredalens förskoleverksamhet går på knäna på grund av brist på ändamålsenliga lokaler och på grund av brist på personal. En brist som till en stor del beror på det enkla faktumet att personalen inte har någonstans att bo.

  • Bostadspriserna i Åredalen har kommit till de nivåer att det är svårt för normalinkomsttagare att hitta bostäder som fungerar.

  • Åre kommun har inte släppt annat än enstaka villatomter under de senaste 10 åren, samtidigt som det under denna tid har funnits en mycket stark efterfrågantomter i området mellan Undersåker och Duved. Kommunen äger mark i området synnerligen väl lämpad för ändamålet

  • Åre kommun kan inte erbjuda planerad mark för verksamheter i lägen som hett efterfrågas invid E 14. Försök till detaljplanering har nesligen havererat.

  • Kommunens bostadsförsörjning har skötts av enstaka externa exploatörer under väldigt lång tid.

  • Kommunens förvaltningar börjar på att skrika efter förturer till Årehus lägenheter för olika ändamål, allt ifrån bostäder till nyckelpersoner (förskollärare) till boende för olika sociala ändamål

Hur har då Åre kommun hamnat i detta läge? Vid min första anställning som markingenjör vid Åre kommun i slutet av 90-talet fick jag lära mig att kommunen byter majoritet vid varje val. Då påstods det att det var vitaliserande för kommunens verksamhet för då var främst den politiska ledning tvungen att skärpa sig och leverera. Det är mycket möjligt att det var så då. Åre kommun var och hade varit en experimentverkstad för hur traditionell kommunal verksamhet skulle bedrivas, på gott och ont. Vissa delar av den kommunala verksamheten dras än i dag med sviterna efter experimentlustan och här tänker jag särskilt på VA-anläggningarna som under en allt för lång tid var ”privatiserade.

Då i slutet av 1990-talet inte allt för lång tid efter den stora fastighetskrisen gällde det att få i gång investeringarna. Det stora målet var att spräcka gränsen med 10 000 innevånare. Med en politisk samsyn på viktiga satsningar, läs den då så kallade multihallen i Åre och en vital lösningsorienterad organisation var det en oerhört stimulerande arbetsplats med tydliga tillväxtmål och visioner väl kända i organisationen och därmed uppnåddes snart detta tillväxtmål. Det efter valet obligatoriska maktskiftet resulterade i att avgående kommunalråd var sur som ättika i någon vecka men sedan var det full fart igen.

När jag för några år sedan fick möjligheten att åter lära känna Åre kommun närmare, nu som konsult, möttes jag av en ängslig organisation som är så rädd för att göra fel att den blir näst intill handlingsförlamad. En organisation med oändliga chefsled och som dessutom gömt den för kommunens tillväxt så viktiga tekniska verksamheten långt ner i organisationen, långt från de forum där de reella besluten tas. Och en organisation som försöker lösa sina uppenbara problem med oändliga tids- och kraftkrävande processanalyser som aldrig kommer i mål. I stället för att jobba för kommuninnevånarnas och länets bästa.

Problemen med kommunens bostadsförsörjning har accelererat med en besvärande bostadsbrist egentligen på alla plan. Förskolans rekryteringsproblem kopplat till bostadssituationen är väl känd, likaså att näringen saknar bostäder till sina säsongsanställda. En brist som kan påverka Åre som destination på sikt. Detta samtidigt som kommunen är oförmögen att ta fram angelägna detaljplaner.

Politiskt finns så vitt jag uppfattar det en samsyn om att det behövs hyresrätter särskilt i Åredalen om man ska komma till rätta med situationen. Någonting som speglar sig i det kommunala fastighetsbolaget Årehus ägardirektiv där det finns ett tydligt uppdrag att bolaget ska bygga hyresrätter. Ett uppdrag som inte är helt enkelt att genomföra av olika skäl. Kalkylen för hyresrätter är väldigt svår att få ihop och går ej att jämföra med densamma för bostadsrätter. Markpriserna i Åre stökar också till det. Till det kommer kommunkoncernens ekonomi med lånetak och en ansträngd balansräkning.

Ljuset i mörkret är de projekt för att bygga hyresrätter i väldigt bra lägen om Årehus driver, jag höll på att skriva, trots ovanstående förutsättningar. Brolägdan i centrala Åre med totalt ca 160 lägenheter i bästa läge i Åre och där majoriteten av lägenheterna i dagsläget ser ut att kunna bli hyresrätter är ett projekt där Årehus modigt har valt en något för ett allmännyttigt bostadsföretag okonventionell metod att bjuda in en noga utvald samarbetspartner för att över huvud tagit kunna finansiera och genomföra projektet. Bolaget har likande upplägg för såväl Duved som i centrala Åre. Projekt som för närvarande sitter fast i kommunens plangeggamojja.

Slutligen en iakttagelse om den politiska arenan och om att ständiga maktbyte skulle vara vitaliserande. Tyvärr verkar det som att den tiden är förbi då jag uppfattar även det politiska ledarskapet som ängsligt och tafatt. Det har ockhär efter valet har dykt upp ett för mig nytt inslag där en besviken minoritet ägnar tid och kraft att misstänkliggöra en del av kommunkoncernens ”hårda” verksamheter som fungerar och levererar, nämligen Årehus bostadsprojekt. Ett agerande som tar allt för mycket tid och kraft för organisationen att hantera och som gör mig väldigt orolig. Det är uppenbart att i vart fall delar av den politiska oppositionen fullständigt saknar sjukdomsinsikt. Funnits den skulle energin avsättas på de allt för stora delar av de ”hårda” delarna av den kommunala organisationen som inte fungerar.

Eller kan det vara så att det är alla år med ständiga olika majoriteter som har lett till dagens situation? I stort sett alla partier har under åren haft fingrarna i syltburken och nu är man i ett läge där det delade ansvaret uppenbarligen inte är någons ansvar.

Men, från och med nu kan det bara bli bättre. Med en utbredd sjukdomsinsikt, med ett tydligt ledarskap inte minst från politiskt håll och med en samsyn har fortfarande Åre kommun alla förutsättningar för att få skutan på rätt köl igen. För i vilken inlandskommun står fortfarande investerarna på kö. ”Försök att börja med ett ja” var ett förhållningsätt som förre kommunalrådet i Östersund försökte att lansera. Ett mycket bra råd till en kommunal organisation. Återskapa den tillit som fanns i organisationen vid millenniumskiftet och sätt upp den devis som fanns i dåvarande ”kommunledningskorriodoren

”Den som aldrig gör några fel gör förmodligen väldigt lite”. Och nu finns inte tiden att göra väldigt lite.

Bengt Rådman pensionerad markingenjör och teknisk chef vid Åre kommun samt vice vd vid Årehus

Powered by Labrador CMS