Är Bergs kommun verkligen en bra arbetsgivare?

Dags att jobba efter 2 dagars ledighet. 

En ledighet som i vanlig ordning har störts av sms från arbetsgivaren (förra veckans ledighet var det både massutskick, personligt sms och samtal från chef). 

Det är återigen kris på personal på min arbetsplats (liksom de flesta andra arbetsplatser inom äldreomsorgen i Bergs kommun). 

Man förväntas komma och jobba eller i alla fall svara på sms:et att: 

nej jag kan inte, eftersom i mitt fall, jag ska vara med på sonens skolavslutning.

Nåja, vad är ett samtal eller sms, det går ju fort att svara på.

 Men känslan av dåligt samvete och stress över hur mina kollegors dag blir dröjer sig kvar.

Att varje ledighet bara vänta på samtal eller sms från arbetsgivaren där man förväntas jobba extra när man redan är soppslut det tär... tär på både kropp och själ. 

 Att komma på jobbet och inte veta om vi är "full styrka" det tär ... tär på kropp och själ. 

 Jag har kollegor som har sagt upp sig och jobbar på "timmar". 

 Jag har kollegor som väljer att studera (vilket är toppen, utbildning är bra). 

 Några har startar eget företag. Någon har tagit tjänstledigt.

 Det alla har gemensamt är:

 De vill jobba kvar MEN de vill kunna påverka sina scheman. 

 När ska Bergs kommun vara den bra arbetsgivare den säger sig vara? 

 När har HR utrett bemanningen inom äldreomsorgen och förstått det alla andra förstår... jobba varannan helg, grisveckor på 48 timmar och kollegor från "gatan" lockar inte och får inte folk att stanna/söka jobb i äldreomsorgen! 

När ska avdelningschefen förstå att verksamheten inte på något sätt behöver bli "lidande" för att arbetstagarna har en bra arbetsmiljö. 

 När ska ledande politiker förstå det som fackförbunden påtalat under många år. Arbetstagarna behöver kunna förena sitt sociala liv med arbetslivet för att orka med. 

Sommaren är här och sommarvikarier fattas än. 

 Jag hoppas innerligt att mina kollegor får en schysst sommar där de hinner få pauser för att dricka vatten och ev kissa (annars finns ju resorb) men just nu känns det tveksamt. 

Hösten vill jag inte ens tänka på. 

Jag hoppas verkligen att jag kommer in på skolan jag har sökt för uppriktigt sagt, nu får det vara nog! 

Soppslut och uppgiven