Tänk om vi respekterade varandra på de dåliga jämtländska vägarna…

Och allt vad det fört med sig, för både mig personligen och sjukvården. För hur svårt är det egentligen att ha koll på vad som händer på vägen och vad hastighetsgränserna är? Eller handlar det om att man högaktningsfullt skiter i statens bestämmelser? Som reporter på Jämtlands Tidning kör jag mycket bil i Jämtland och ser dagligen rejäla överträdelser på olika vägar och länsvägar.

En av de värre hände dock mig som hästägare i våras på min fritid. Två bilister körde tätt efter varandra på en 60-väg i oerhört hög hastighet, med en viss typ av släpvagnar. Detta på en mycket guppig väg: en av de ökända dåliga Jämtlandsvägarna med stora potthål. Det gjorde att släpvagnarna skramlade extra mycket. Och de bromsade inte det minsta när de såg en häst (Atli) och en ryttare (jag). Trots att jag har en mycket lugn islandshäst blev han skrämd. Det ledde till hela apparaten som jag beskrev ovan.

De båda bilisterna? De susade bara glatt vidare, brydde sig inte ens om att stanna trots att de bör ha sett vad som hände. Hastighetsgränserna är ju till för medborgarnas säkerhet. Handlar det bara om att komma fram så fort som man själv vill, utan hänsyn till andra? Det har jag bland annat skrivit om i tidigare artiklar, exempelvis småbarnsfamiljen Lindberg i Vejmon som brottas med detta dagligen. De bor invid en 80-väg och ser hur oerhört fort bilförarna kör, så fort att de kontaktade Jämtlands tidning.