Tyskar lockas till Lillholmsjö

LILLHOLMSJÖ (JT). Gästgiveriet i Lillholmsjö har sedan begynnelsen 1887 drivits i tre

generationer av samma familj.

–Verksamheten har varit igång kontinuerligt ända sedan starten och det är väl lite ovanligt, säger nuvarande innehavaren Nils-Erik Johansson.

Gästgiveribyggnaden är från 1907, och vid denna tid var det Johan Gabrielsson som bedrev rörelse här. Sedan början av 1980-talet är det sonsonen Nils-Erik Johansson som, tillsammans med sambon Elsa Andersson, driver Gästis i Lillholmsjö.
–Jag tror att det var 1918 som farsan tog över. Han var född 1899 och hette Carl Johan Johansson, men kallades Calle i Gysa. De flesta visste inte vad han hette egentligen, till och med posten var ofta adresserad till Calle i Gysa, berättar Nils-Erik.

Gästgiveriet ligger alldeles invid leden mot Norge, och dessutom i en trevägskorsning. Vet du hur det var här på din farfars och fars tid?
–På den tiden körde man med häst, och gästgiveriet höll med tre hästskjutsar per dag härifrån. En skulle gå till Föllinge, en till Tulleråsen och en till Skärvången, svarar Nils-Erik och fortsätter:
–Farsan köpte bil 1918 eller 1919, och körde taxi. Då var det bara sommarkörning, eftersom vägarna inte plogades på vintern.

Vilka var det som tog in på gästgiveriet vid den tiden?
–Det var mest skogsfolk, de som köpte skog. Turister fanns det ju inte här då, menar Nils-Erik. Men idag kommer turisterna till Lillholmsjö och där erbjuds de stugor, lägenheter eller plats på campingen. Många utländska besökare kommer hit, somliga på väg mot Norge.
–Nu har vi fullt i alla stugor. Det är nästan bara tyskar och alla har draghundar, förklarar Nils-Erik.
–En del av gästerna har redan bokat inför nästa år tillägger Elsa, som hastar förbi med kaffepannan.
Är det samma gäster som återkommer år efter år?
–Ja, och ibland kommer de två, tre gånger samma vinter. Tyskarna bilar hit, och flertalet är par.
Några har barn med sig. De flesta stannar här i tre, fyra veckor, men en del kortare tid, upplyser
Nils-Erik.
Finns det tillräckligt med snö?
–Det är fullt åkbart, men man skulle önska sig mer. Vi har ett spårsystem som är tre, fyra mil, och jag kör själv upp spåren. Lederna är för hundkörarna, och de har åkt ända sedan Lucia.
Även om det är fullbelagt just nu så är sommaren den riktiga högsäsongen, och norrmännen betyder mycket för verksamheten. Också andra årstider är välbesökta.
–På hösten, när det är jaktsäsong, har vi många jägare här. Och på vårvintern är det skoteråkning
som gäller, även om den har minskat. Det har ju varit så lite snö de senaste åren.
Kommer även en fjärde generation att ta vid efter dig och Elsa?
–Vi har tre barn, men jag tror inte att det är någon som vill hålla på med det här sju dagar i veckan.

Skrevs av

Ann-Charlotte Nilsson-Eisfeldt
Ann-Charlotte Nilsson-Eisfeldt

Reporter